FACE IT!
Andy Warhol, Keith Haring, Damien Hirst, Ed Ruscha och en rad andra internationella ikoner, tillsammans med svenska konstnärer som Linn Fernström, Dan Wolgers och Ola Billgren, inleder presentationen av den beryktade konstsamlingen Absolut Art Collection på Spritmuseum.
Utställningens namn Face It! är en uppmaning till alla svenskar att komma till museet och själva bilda sig en uppfattning om en konstsamling som många har synpunkter på - efter att ha sett ett fåtal av konstverken i tidningar och inget av dem i verkligheten.
Face it! blir Absolut Art Collections första, stora retrospektiva utställning och kan ses som ett tvärsnitt genom 1980- och 1990-talets konst. En era som förknippas, med diskobollarna på studio 54 i New York, AIDS-epidemins första offer, Berlinmurens fall och IT-erans inbrott.
Face it!, som visas till och med mitten av januari 2013, består av 70 av de ca 850 verk från perioden 1986-2004 som Absolut Art Collection omfattar i sin helhet.
OBS: Konstverken ovan är beskurna.
OM ABSOLUT ART COLLECTION
Det första konstverket som skapades på uppdrag av Absolut var Andy Warhols Absolut Warhol, 1986. Det råder delade meningar kring hur processen gick till när Warhol fick uppdraget av Absolut. En historia är att Warhol självmant föreslog idén till Michel Roux vid importföretaget Carillon (som då ansvarade för Absolut i USA) över en middag: "I love the bottle. I want to do something with it".
En annan historia berättar att en svensk entreprenör vid namn Titti Wachtmeister var den som uppmanade Warhol att skapa ett verk med flaskan som utgångspunkt. Hon var aktiv i New York vid den här tiden och hade kontakter på svenska ambassaden och Absolut samt rörde sig vant bland societeten i New York, där Andy Warhol var framträdande. Warhol rekommenderade sedan andra konstnärer att samarbeta med Absolut. De vi vet, som med all säkerhet fick beställningar från Absolut på grund av Andy Warhol, var Keith Haring och Kenny Scharf. Dessa två konstnärer tillhörde då en yngre generation undergroundkonstnärer i New York. Både Scharf och Haring var aktiva inom New Yorks klubbscen och umgicks/arbetade med hiphopartister, pop- och rockmusiker samt graffitikonstnärer. Deras konst var färgsprakande, glädjefylld, respektlös och gränsöverskridande.
Stafettpinnen gick från Andy Warhol till Keith Haring (1986) till Kenny Scharf (1987). Därefter blir det mer otydligt hur rekommendationer för konstnärliga uppdrag för Absolut uppkom.
Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet påbörjades en mer riktad och långsiktig satsning på konstprojekt med koppling till Absolut i Europa. Under den här tiden tillkommer många av de mest iögonfallande och berömda konstverken i Absolut Art Collection.
Efter många år utomlands finns nu alla verk samlade i Sverige under Spritmuseums beskydd där verken får en egen plats och unikt kurerade utställningar flera gånger per år. I samlingen finns en rad svenska konstnärer representerade däribland Linn Fernström och Dan Wolgers.
FACE IT!
The first exhibition, "Face it!" is a selection from the comprehensive Absolut Art Collection, featuring works from 1986 to 2004. Works by Andy Warhol, Keith Haring, Damien Hirst, Ed Ruscha and several other international icons as well as Swedish artists like Linn Fernström, Dan Wolgers and Ola Billgren will be shown for the first time in Sweden.
The exhibition continues until January 2013.
ABSOLUT DJORDJADZE
Absolut Art Collection - Thea Djordjadze
Thea Djordjadze is born in Georgia and is currently based in Berlin, Germany. She began her art education at the Kunstakademie Tbilisi in Georgia and continued at the Gerrit Rietveld Akademie in Amsterdam. She later studied at the famous Kunstakademie Düsseldorf under the artist and teacher Rosemarie Trockel who she also collaborates with frequently. Thea Djordjadze works primarily with sculptures but has also made installations, drawings, video work and performances. Since 1997 she has been exhibiting and working in Europe and the US, and participated in a group exhibition in Lunds konsthall in Sweden in the fall of 2011. She was also a founding member of the Düsseldorf- and London- based artist group hobbypopMUSEUM between 1998 and 2003.
In her working method, the artist takes inspiration from literature, music and references to the history of modern art. She is process-oriented in her practice; none of her installations are ever planned out in their entirety and only find their final form when being set up. She also emphasizes the potential authority and physical presence of the art object, for example in her exhibition Possibility, Nansen (2007) at Studio Voltaire in London, where the visitor had to walk on a floor strewn with salt. This made it impossible to walk around in the room without making a crackling sound and made the visitor aware of his or hers changing position within the room and by extension, the ever-changing relationship to the art object.
Thea Djordjadze's sculptures are fragile objects, handmade from ordinary materials such as plaster, wood, textiles, wire and linoleum. The objects are often amorphic, juxtaposed to a clean and symmetrical structure of steel and glass. These two contrasting elements emphasize and accentuate each other's materiality and shapeliness. Djordjadze's exquisitely made works conform to the given forms of contemporary art but could also be seen as a consciously made stereotypical comment on this sometimes generic form. The clearly apparent awareness of the materiality of the artwork also makes it difficult to see either beauty or ugliness in it; it just is. This type of self-referential commenting, the constant awareness of the nature of art, is something that plays a great part in Djordjadze's art.
Absolut Djordjadze was a part of the Absolut Generations exhibition at the Venice Biennial in 2003. It consists of a mirror in the shape of an Absolut bottle that is held upright by a metallic stand. The mirror is selectively sandblasted in a pattern from the back, using a cut-out technique where a stencil is glued to the back of the mirror. The mirrored surface is turned away from the viewer who can then only see the dull dark grey painted surface of the back of the mirror. This makes the viewer very much aware of the materiality of the object. The decorative serpentine pattern that has been etched into the surface becomes almost secondary to the statement of showing the "wrong" side of the mirror. The viewer is made to think about the nature of the object, the material and the production process more so than the beauty of a decorative object. Had the mirror been turned to the viewer, these question would never be raised and the viewer would simply see themselves mirrored in the elegant form of the branded Absolut bottle shape.